Mysteriet med wettexduken

I dag var det dags att ge sig i kast med disken. När allt, det vill säga två kastruller och två tallrikar, var klart återstod bara att torka av diskbänken.

I vanlig ordning luktade wettexduken lite... sådär, kan man säga. Det har den gjort ett tag. Det fick mig att fundera lite på varför det är så. Vad kostar en wettexduk? Några kronor? Och hur länge har jag dem? Kanske en-två månader. Kostnaden per dag är därmed i princip obefintlig. Varför svider det så i snåltarmen att byta ut dem samtidigt som jag köper en iPhone, objektiv för femsiffriga belopp och what not - utan att blinka?

Samma sak med diskmedel. Varför ens överväga att köpa något annat än det du tycker är bäst? Jag tror att jag har haft min Yes-flaska i ett år. Det hade kanske varit fem kronor billigare att köpa Lidls budgetalternativ.


Gammal disktrasa, bilden är tagen med objektiv som nog kostar som flera tusen wettexdukar.

Blodsugarbussen

I dag tänkte jag lämna blod. Det borde jag tänkt i måndags eller i tisdags, alternativt framtida måndagar eller tisdagar. I alla fall om jag inte kommer till Karolinska innan klockan fem. I alla fall. Utanför Blodgivarcentralen stod Blodgivarbussen - med en slang i sig, varifrån de (förmodligen) helt säkert förde över blodet från bussen till Blodcentralen. Det tyckte jag var lide koolt.

Testbild

I dag var jag på en rutinkoll hos en läkare. Inget farligt, inget att oroa sig för. Allt var som det skulle. Jag hade tid 8:30 på morognen. Inte ens läkarna var där så tidigt. Efter att jag väntat några minuter kom en sekreterare in och satte igång musiken på musikmaskinen ovan. Jag tror att det var samma musik som ackompanjerar SVT:s testbild. Mycket avslappnande.

Kanske ändå

I säng tre timmar tidigare än i går. Kanske tur, eftersom jag ska
på läkarundersökning i morgon. Blir alltid nervös. Mest nervös
blir jag av frågor om alkohol- och drogvanor, trots att jag i princip
straight edgar.

Detta inlägg från yuppienallen. I sängen. Kanske att det kan bli
något av det hela ändå.

Kollade vad det skulle kosta att laga min cykel. Cirka tretusen.
Hutlöst!

Watchmen och snökanonsnö

Just hemkommen från Watchmen är jag fortfarande i chock över att det snöar i slutet av mars. Cykeln såg ut som om den stått framför en snökanon på något stackars fjäll.

Filmen var bra. Snyggt filmad, intressant handling och riktigt bra soundtrack.

Nu. Sängen. I morgon. Jobbet.

Varför "man"?

Man skaffade sig en iPhone. Det var så man gjorde det möjligt för sig att blogga via mobilen. Man är medveten om att det gick att blogga även från sin gamla mobil. Men ändå. Man behövde anledningar till att motivera köpet.

Nu har man haft mobilen i ganska exakt två dygn. Man är sådär nöjd. Visst är telefonen fin, snabb och är utmärkt att surfa med. Dessutom hade man nog inte hittat till Ballbreaker i går utan gps-funktionen. I alla fall inte lika snabbt.

Men det finns en del saker man är missnöjd med. Man letar hela tiden efter en inställningsknapp. Den som heter "Mer" eller motsvarande på SonyEricsson-telefoner. Dessutom är man lite missnöjd med kameran. Man hade haft en fin bild när M ramlade omkull med kryckor i ett buskage i går efter Ballbreaker om kameran varit bättre. Dessutom går det verkligen inte att mms:a. Det tog inte många timmar innan man missade ett inkommande mms. Dessutom finns det inte å, ä och ö på det virtuella tangentbordet. Hur svårt kan det vara att fixa?

Men, men. Man får se om man vänjer sig. Annars lär det svida i 24 månader minus två dagar framöver.

Nya tider, nya seder

Efter att ha gjort slag i saken och skaffat mig möjlighet att på ett enkelt sätt blogga från mobilen går det nu att se om mitt tidigare icke-bloggande berodde på avsaknaden av denna möjlighet eller om det berodde på något annat.
Ett hett tips är att det förmodligen berodde på att jag inte hade så mycket att säga. Kanske blir det ändring även på detta.